Celine Billock Rosqvist, 21, har samlat på Pokémonkort ända sedan hon var liten. Idag har hon över 20 000 kort och driver Sveriges enda Pokémon-museum.
– För mig handlar Pokémon om att det är okej att vara annorlunda, och att man duger som man är, förklarar hon.
De senaste åren har en av ladorna på Celine Billock Rosqvists föräldrars gård i Alunda utanför Uppsala långsamt förvandlats till ett Pokémon-museum med tillhörande butik. I montrar och på hyllor trängs tusentals samlarobjekt i form av de söta och omåttligt populära japanska monstren, där den gula musen Pikachu kanske är den mest kända. Museet har ett tiotal besökare i veckan och Celine, som har en tatuering föreställande just Pikachu på överarmen, berättar att det både är Pokémon-fans och andra nyfikna som kommer på besök.
– Vissa tycker att det är spännande att bara se något nytt och många kommer för att köpa eller byta Pokémon-kort. Jag är här hela dagarna så ofta går det bra att bara svänga förbi även utanför ordinarie öppettider. Det är full rulle här jämt, vilket både jag och min familj gillar.
Celine fick sitt första Pokémon-gosedjur när hon var fyra år och sedan dess har hon varit såld på de små varelserna, som finns i alla möjliga färger och storlekar.
– Jag vill ta bort tönt-stämpeln från Pokémon-kort och hoppas att de en dag ska bli större än hockeykort – gärna även större än ABBA, säger hon med ett leende och tillägger:
– Pokémon står verkligen för något väldigt fint, nämligen att man ska ta hand om varandra och stå upp för dem som folk är taskiga mot. Budskapet är att man är okej precis som man är, trots att man inte är som alla andra. För mig har Pokémon verkligen varit en tröst när livet har känts tufft.
Celine, som föddes med en CP-skada och även har kämpat mot cancer, ägnar sex timmar om dagen åt sitt Pokémon-museum. Två dagar i veckan dammar och dammsuger den 70 kvadratmeter stora lokalen, som tidigare tillhörde hennes mammas ridskola. Celine ägnar också mycket tid åt att köpa och sälja Pokémon-prylar, samt att prissätta varorna i butiken.
– På Försäkringskassan har de sagt att det inte är ett riktigt jobb att arbeta med Pokémon och de tycker att jag ska ha ett vanligt arbete, i stället för att driva ett eget företag. Men jag skulle säga att jag jobbar mycket hårdare än många andra i min ålder och förstår inte varför de inte uppmuntrar den typen av framåtanda som jag ändå visar. Alla företag som finns har en gång varit nystartade, och man måste ju börja någonstans för att lyckas, säger hon och fortsätter:
– Jag tycker att människor ska få jobba med det de brinner för och det som gör dem lyckliga. Det ska inte vara konstigt att exempelvis vilja jobba med Pokémon eller något annat som kanske är lite ovanligt. Alla borde få följa sin dröm.
Enligt Celine tycker inte Försäkringskassan att hon ska fortsätta bo på landet, utan vill att hon ska bo på ett boende inne i stan. Detta trots att det är på familjegården hos hennes föräldrar som hon känner sig trygg och mår bra.
– Jag förstår inte varför de vill lägga massor av pengar på att få mig att bo någon annanstans, när jag har det så bra här. Ett argument de har är att jag skulle träffa fler människor om jag bodde inne i stan, men jag möter ju folk både i museet och digitalt varje dag. Jag är exempelvis med i en svensk Pokémon-grupp som har mer än 2000 medlemmar och i det forumet är det alltid mycket aktivitet och rörelse.
Celine har rätt till 42 assistanstimmar i veckan, men för att känna sig självständig och klara sig utan sina föräldrars hjälp skulle hon behöva många fler.
– Jag är helt med i sinnet och är väldigt social av mig. Därför skulle jag gärna åka in till stan lite oftare för att träffa kompisar och fika eller gå på krogen, men det är svårt att få till som det ser ut idag. Det skulle verkligen vara fantastiskt att kunna vara mer flexibel och kanske stanna ute lite längre någon kväll, men jag måste prioritera bort vissa saker för att få hjälp i vardagen.
Celine förklarar att hon till exempel inte kan sminka sig själv eller gå på toaletten utan assistans. Hon har problem med händerna och tappar ofta balansen.
– Jag älskar att jobba på museet, men det gör mig också väldigt trött och jag väljer därför att lägga de assistanstimmar jag har under min sex timmar långa arbetsdag.
– Det är viktigt att förstå att vi alla har ett ansvar att se till att de som behöver extra hjälp också får det. Det handlar om att rösta rätt och att protestera mot att de nedskärningar som sker just nu i samhället. Alla måste ha rätten att leva ett så bra och självständigt liv som möjligt, tillägger hon.
Framöver vill Celine fortsätta att vidareutveckla sitt museum och få fler människor intresserade av Pokémon-världen.
– Jag planerar exempelvis att anordna Pokémon-spelkvällar här under hösten och jobbar hela tiden med att utöka sortimentet i min butik. Jag vill också vidareutveckla mitt Instagramkonto: Pokemon_meetingpoint, och hoppas att det kan fungera som ett forum för Pokémon-fans över hela världen. Min dröm är att bli en Pokémon-influenser och att helt kunna försörja mig på min hobby.